Jag såg på Fråga doktorn häromkvällen. Temat var psykisk ohälsa och självmord. Det var ett väldigt bra program. Bra ton, initierade frågor och gott om tid att prata till punkt för deltagarna. Ullacarin Nyberg var med som expert och hon var som alltid både klok och kunnig.
Så har vi ”firat” andra Allhelgonadagen efter Helena. Jag funderade en del innan hur det skulle kännas den här andra gången. Nu när vi visste mer om hur det skulle bli. Förra året tog vi oss igenom saker eftersom de kom. Vi planerade inte så mycket. Det fanns inte så mycket utrymme att tänka hur det skulle vara.
Miljöpartisten Stefan Nilsson har under flera år samtalat med Suicide Zeros vice ordförande Alfred Skogberg. Detta eftersom Stefan Nilsson är genuint intresserad av att arbeta politiskt för att förebygga självmord. Sedan några veckor är Stefan Nilsson riksdagsledamot och därmed har han möjlighet att väcka motioner som kan leda till konkreta åtgärder. Här berättar han om hur han vill gå till väga.
På morgonen den 8 augusti 2011 sa jag hejdå, ungefär som vanligt, till min man. Vi hade sagt hejdå ganska många gånger under de 20 år vi varit tillsammans. Men den här gången blev det annorlunda, den här gången kom han inte hem igen. Han tog sitt liv, 40 år gammal, och kvar blev jag med våra tre barn som då var 4, 7 och 11 år gamla.
I helgen har jag varit på Åland och föreläst. Jag var inbjuden av föreningen FFN (Fri från narkotika) för att tala inför ett 80-tal deltagare. En av 8 föreläsare under ett två-dagarsseminarium kring missbruk och psykisk ohälsa.
För de flesta av oss känns det olustigt att fråga om någon har tankar på att ta sitt liv. Samtidigt kan frågan vara livräddande. En som vet hur man kan uttrycka sig är överläkaren och författaren Ullakarin Nyberg. Här berättar hon om frågor som kan förebygga en tragedi.
Jag gillar kalas. Jag tycker man ska passa på att fira när det är tillfälle. Vi var ganska många på kalaset, mellan femton och tjugo personer. Och det är vid de tillfällena. När familj och släkt samlas. Det är då det känns extra tydligt att någon fattas. Man skulle kunna tänka sig att är man femton personer så är det inte så stor skillnad om vi i själva verket skulle vara sexton.
Det har åter gått en månad utan Helena. Det har gått ytterligare en månad. Tiden går utan Helena. Livet pågår utan Helena. Det går att leva utan Helena.
Ikväll har jag varit i badhuset och simmat softsim. Det vill säga man simmar till lugn musik det enda som lyser upp är ett antal stearinljus som brinner i stora kandelabrar. Det är mycket behagligt att simma runt i mörkret, nästan meditativt. Det här var andra gången jag var till badhuset efter Helena, första gången var för ett par veckor sedan.
Igår hade jag avslutningssamtal med min kurator. Vi pratade om vår resa tillsammans och var jag står idag. Vi planerade in kommande samtal redan tidigt i våras och bestämde att fortsätta en gång i månaden fram till sommaren och sen avsluta.
När Suicide Zeros ambassadör Mattias Sunneborn vann Fångarna på fortet i TV4 tillsammans med simmaren Emma Igelström och läkaren Mikael Sandström så valde laget att donera hela prissumman på 30 000 kr till Suicide Zero. Här berättar Mattias Sunneborn om bakgrunden till beslutet och om livsavgörande händelser som gjort att han vill arbeta för att förebygga självmord.
Nu är sommarblommorna på graven utbytta mot ljung. Däremot lät vi de flesta små figurerna; hjärtan, ugglor, stenar, tårta med med vara kvar. Det får vara kvar åtminstone tills vi sätter dit ljuslyktorna litet längre fram. När vi gör vinter. Det känns ganska bra att ”göra höst” däruppe.
