Blogginlägg -
Hjälp till självmordsnära personer
I alla situationer där du får kännedom om att en person har tankar på att ta sitt liv måste du hjälpa personen till att få mer hjälp. I alla situationer där du får kännedom att en person planerar att ta sitt liv måste du larma.
Vad är mer hjälp?
I nästan alla fall lider en person med självmordstankar av ångest och/eller depression. Båda dessa tillstånd kan behandlas med mediciner och terapi. Det är inte personens eget fel att denne mår som den gör. Det finns en mängd olika anledningar till att man drabbas av psykisk ohälsa. En faktor är ärftlighet, en annan är stressorer under livet som varit. Ofta finns också en utlösande faktor. Det finns mycket stigma och tabu kring psykisk ohälsa som dock börjar släppa mer och mer. Vi behöver börja se psykisk ohälsa som fysisk ohälsa. Det är sådant man drabbas av, de flesta av oss någon gång under livet. När man blir ”sjuk” behöver man hjälp. Man söker vård och får hjälp, och sedan fortsätter livet på ett eller annat sätt. För vissa är det en tillfällig hjälp som behövs och för andra är det en mer långvarig hjälp som krävs.
Att ha självmordstankar är ett tecken på att man inte kan hantera en uppkommen situation på egen hand. Så länge tankar bara är tankar är det inte farligt, men om man skulle börja agera på tankarna blir det livsfarligt. Därför behövs stöd och hjälp.
Om en person har allvarliga självmordstankar bör denne söka hjälp på någon av följande ställen:
-Vårdcentralen. Här kan man få hjälp med ångest, depression och andra tillstånd. Man kan få remiss till terapi och eventuell medicinering. Om det behövs kan man få remiss till psykiatriker. När man bokar tiden bör du vara tydlig med hur du/personen mår så att man tar med det i bedömningen av hur snart man behöver få en tid. Det är vanligt att man tonar ned sina svårigheter i kontakten med läkare eller annan vårdpersonal, vilket leder till att allvarlighetsgraden i mående inte kommer fram.
-Psykoterapeut. Enbart medicin kommer sannolikt inte vara tillräckligt för att komma vidare med de mörka tankarna man hamnat i. Det gäller att lära sig att förhålla sig till sina mörka tankar på ett annat sätt. Ofta är det också en mycket negativ självbild som spökar. Man behöver bli medveten om sina tankar och hur de påverkar. Man behöver också få hjälp att lära sig mer effektiv problemlösning för att inte hamna i icke konstruktiva tanke-loopar. Terapeut kan man bli remitterad till via vårdcentralen eller psykiatrin. I flera Landsting finns vårdval psykoterapi vilket innebär att man kan få terapi inom Landstingets taxor. Man kan även söka terapeut privat. Det brukar kosta mellan 1000 och 1500 kr per besök. Det finns även terapeuter inom kyrkans ram. Man behöver inte vara kristen för att söka dessa.
-Vän/anhörig. Om man inte kan förmå sig att söka professionell hjälp kan steget att berätta för någon man har förtroende för kännas lättare. Denne kan i nästa steg hjälpa till att ta nästa steg.
Vem ska man larma?
När det är akut måste du kontakta 112. Du måste inte ha alla kontaktuppgifter eller hela bilden. Du förmedlar det som du själv upplevt och har information om så får 112 göra en bedömning. Det är inte som man kanske tror, sjukvården som rycker ut när det föreligger ett självmordshot, utan samtliga blåljusaktörer (ambulans, brandkår, polis). Det kallas SPIS-larm och vid hot om självmord, t.ex. hopp från bro eller balkong har räddningstjänsten ansvar och kan vid behov kontakta polisen. Först på plats ska agera. Det är när vapen är inblandade som polisen har ansvaret. Är det förgiftningar skickar SOS meddelande direkt till ambulanssjukvården. Du kan vara anonym. De som är först på plats kan kontakta polisen om personen inte frivilligt följer med. Om polisen gör bedömningen att det är fara för personens liv och denne inte följer med frivilligt till den psykiatriska akutmottagningen kan polisen tvinga personen med. I de allra flesta fall görs detta mycket respektfullt och vänligt.
Finns någon anhörig som du kan involvera? Du kanske är rädd för att personen ska bli arg på dig för att du berättar, men samtidigt så måste du tänka på vad alternativet kan vara… Du kan fråga personen vem som är bäst att involvera.
Finns någon behandlare (terapeut, läkare eller annan) som kan informeras om läget? Kanske kan en förmedlad kontakt till denne göra skillnad idag?
Du kan hjälpa personen med allvarliga självmordstankar och framför allt vid hot om självmord att komma till psykakuten. Många gånger är det en lättnad att någon annan tar tag i situationen när man själv är uppgiven och dessutom många gånger skäms över de mörka tankar man har. Det bär emot att be om hjälp på psykakuten för många, men de som jobbar där är experter på just personer som mår dåligt psykiskt så det är inget att vara rädd för.
I följande situationer måste du också agera för att få mer hjälp:
-Du har kontakt med någon som uttrycker att denne har självmordstankar. Du försöker få kontakt utan resultat. Du är orolig.
-Du har kontakt med någon som sagt att denne har självmordstankar (eller sagt något som tyder på allvarlig hopplöshet och uppgivenhet) och du känner inte att ni får någon konstruktiv dialog som skulle kunna få personen att ändra sig.
Berätta gärna för personen att du är orolig och att du måste be om mer hjälp. Att du kan bli tvungen att ringa 112 om t ex personen inte skulle svara i telefon eller om situationen på annat sätt känns otrygg.
Lova aldrig att bära hemligheten om självmordsplaner ensam. Det är inget som ska bäras på. Tänk på att det finns hjälp att få och väldigt få personer vill dö. De kan dock inte hitta något bra sätt att leva på. Ofta är det ångest och depression som är grunden till självmordstankar. Det går att bota!
Tänk på att nio av tio personer som gör ett dokumenterat självmordsförsök, inte dör. Och de allra flesta av dessa är mycket glada och tacksamma över att de inte dog, när de väl kommit igenom sin kris.
Hur snabbt ska man se till att få mer hjälp?
Hur snabb man måste vara, handlar om hur stor fara det är. Har personen sagt att hen vill ta sitt liv idag? Ja, då är det superbråttom. Har personen sagt att hen inte vill leva tills hen blir 30 år och hen nu är 20? Ja då är det svårare att veta hur bråttom det är.
Det bästa sättet att ta reda på det är att fråga.
Exempel:
-Jag blir orolig när jag hör att du tänker så mörka tankar. Har du tankar på att ta ditt liv?
-Ja… ibland kan det kännas väldigt hopplöst.
-När det känns så hopplöst, hur tänker du då?
-Jag vet inte… bara att det kanske vore bättre om jag försvann…
-Menar du att du i de stunderna kan tänka att du vill ta ditt liv?
-Jaaa… ibland så känns det så. Men egentligen vill jag ju inte dö. Jag vet bara inte hur det ska gå till att bli bättre… det känns så otroligt hopplöst.
-Har du någon gång varit på väg att ta ditt liv?
-Ja, en gång… men jag ångrade mig….
-Vad var det som hindrade dig?
-Jag blev avbruten… min man kom hem… Jag insåg att jag inte ville göra det hemma…
-Har du någon ny plan nu?
-…. jaa… kanske…
-Vill du berätta för mig om hur du tänker, när du tänker att du vill ta ditt liv?
-Då tänker jag att jag ska göra det innan sommaren, för jag orkar inte sommaren också…
-Ok. Det måste kännas väldigt jobbigt att bära på tankarna om att du inte vill leva längre än till sommaren.
-Mm…
-Jag vet att du inte tror på det här just nu, men med rätt hjälp kommer du inte att tänka så här längre fram. Med rätt hjälp kommer du att kunna känna att du vill leva, och till och med att det kan kännas bra att leva. Jag vet att du inte tror på mig. Men det är sant. Det är jätteviktigt att du får hjälp med de här tankarna, för så här ska du inte behöva må. Ingen ska behöva må så här dåligt som du mår nu. Jag vill gärna hjälpa dig att hitta den hjälp som du känner kan hjälpa dig.
-…jag vet inte…
-Vad har du att förlora på att testa detta?
-Jag har provat så många gånger förut och jag mår ju så här fortfarande….
-Det sannolika är ju då att du inte fått rätt hjälp. Det kan ju handla om både medicinering för depression och terapi som hjälper dig med att hantera de negativa tankarna du har. Det går att få hjälp att hantera krissituationer med ångest också. Ge mig en chans att hjälpa dig. Hur skulle du tänka om det vore jag som vore i din sits? Att rollerna var ombytta?
-Jo, det är klart att jag skulle vilja att du fick hjälp…