Jönköpingsmodellen räddar liv

I Jönköping kan ett stort samarbetsprojekt mellan polisen, räddningstjänsten, ambulanssjukvården, socialtjänsten, SOS-alarm och psykiatrin ha bidragit till att självmorden minskat i Jönköpings län.

En flicka på permission från en psykiatrisk klinik i Jönköping ringde hem och berättade att hon skulle kasta sig framför tåget. Mamman ringde kontaktpersonen på den psykiatriska kliniken som i sin tur ringde SOS-alarm som larmade polis, ambulans och räddningstjänst. Tre tåglinjer stoppades men ett tåg nåddes inte av larmet. När det rullade in på Jönköpings station tog en flicka några steg från en grupp på 30–40 människor som väntade vid övergången. Hon gick fram framför loket, men en polis och en brandman hann ifatt henne och hon räddades till livet.

Exemplet är ett av många på hur olika instanser i dag samarbetar i regionen för att förebygga suicid.

Jönköpings län hade år 2008 lägst antal suicid i landet. Detta trots att kommunen har flest inläggningar för suicidförsök. Eller kanske tack vare. För ju fler utryckningar, desto fler kan räddas och tas om hand. I snitt gör räddningstjänsten i Jönköpings län två utryckningar i veckan. Att jämföras med cirka fem per år innan samarbetet påbörjades. Även polisen har fått mer att göra och åker nu på dubbelt så många larm som tidigare. Jens Andersson är yttre befäl och förhandlarkoordinator i länet. Han ser många fördelar med projektet.

– Det är svårt för mig att förstå att man inte kan samarbeta som vi gör i andra delar av landet, säger han.

Jens Andersson berättar att det som lägst finns tolv poliser i tjänst samtidigt i hela länet. Men inom räddningstjänsten arbetar cirka tolv gånger fler på en stor geografisk yta. Det innebär att om larmet går så kontaktas den som finns närmast. Och eftersom många tränats i hur man samtalar med någon som till exempel befinner sig på en bro och är beredd att hoppa, så har liv kunnat räddas. För när någon står i begrepp att ta sitt liv måste man agera och vara medmänniska. Man ska absolut inte bara stå och titta på utan våga ta steget fram och börja prata. Det viktigaste är att bryta personens tankemönster, säger Jens Andersson.

Statistiken över självmorden och försöken, och var de inträffar, uppdateras näst intill dagligen hos polisen i Jönköpings län. Därmed går det snabbt att se trender. Till exempel om flera suicid inträffar inom ett begränsat område eller om det är en speciell metod som ofta används och kanske sprids via nätet. Vakthavande befälet Jan Lagerqvist, är mycket medveten om vikten av att ha färsk statistik. Suicid kan smitta, säger han. Och därför måste man kunna se om det pågår en spridning. Är statistiken för gammal kan smittan ha hunnit förflytta sig någon annanstans.

Polisen i Jönköping utreder i dag dödsfall mer noggrant än tidigare. Familjen intervjuas och polisen undersöker om det finns avskedsbrev eller om personen uttryckt en önskan att dö. Den noggrannare dödsorsaksutredningen gör att statistiken överensstämmer bättre med den nationella, som släpps långt senare.

I dag vågar alla i samordningsprojektet ställa frågor kring självmord, på samma sätt som man vågar fråga om vad som hänt vid en brandolycka. Göran Mellin är ställföreträdande räddningschef i kommunen och en av de drivande i projektet. Han berättar att när alla inblandade fick utbildning om de myter som uppstått kring suicid blev det mycket lättare att arbeta effektivt.

Statistiskt material är inte hemligt och han undrar varför inte alla distrikt har koll på statistiken i realtid.

– Eftersom det finns smittorisker när någon har tagit sitt liv så måste samhället veta om att det pågår.

Men Göran Mellin säger även att det är många faktorer som gör att en person tar sitt liv. Han tror inte att det går att dra några större slutsatser av de låga siffrorna år 2008. Det är många faktorer som påverkar suiciden och det han och de andra i Jönköping arbetar med kan bara påverka i vissa situationer. Han liknar det vid en kugge i ett större maskineri. Den kugge hans arbetsgrupp representerar kan vara felfri. Om det däremot brister i andra kuggar spelar hans bara en mindre roll.

Göran Mellin säger att Trafikverket jobbar mycket med barriärer som om de adderas ökar sannolikheten att någon överlever en olycka. En bilist har säkerhetsbälte, airbags och på vägen finns ofta mitträcken. Kör du av vägen är det förhoppningsvis inga hårda och stora stenar i vägen. Är det branter finns det räcken. Det finns alltså ett antal barriärer som gör att om en olycka inträffar så ska du inte straffas med döden.

– Motsvarande inom suicidprevention kan man fundera på.

Han säger att barriärer för att en människa inte ska ta sitt liv handlar om saker som att må bra i livet, att man har arbete och kan försörja sig, att man har meningsfull fritid och vänner. Om du inte mår bra måste du få stöd av nära och kära; tillgång till vård, samtal och eventuellt mediciner. Om du ändå mår dåligt är det viktigt att vänner talar med dig så att du inte möts av tystnad; och att någon tar dig till vården om du inte själv söker. Bara i ovanstående finns ett antal barriärer att passera.

Sedan gäller att de 150–200 självmordsförsöken som varje år inträffar i Jönköping ska upptäckas och att någon larmar. Mellin berättar att polis och ambulans varit med när livet hängt på en skör tråd och där de har kunnat rädda någon. Om personen hade klarat sig på egen hand vet ingen men räddningstjänsten är bara en liten del som på marginalen kan påverka vissa situationer.

– Bara för att man löst en kugge har man inte fixat maskineriet, men förhoppningsvis har vi skapat en barriär till.

Dessutom påverkar tillgången till arbete, om det är hög- eller lågkonjunktur, tillgången till vård och kvaliteten på den. Kunskaperna om myter och föreställningar om självmord är även de ett betydande hinder. Varje gång en ny person ansluter till Mellins grupp dyker myter upp. När de sedan gås igenom blir det lättare att arbeta.

– Det är mycket som ska falla på plats för att självmorden ska minska.

Modellen som de arbetat fram i Jönköping är på väg att exporteras till Falköping, Växjö och Blekinge. I Stockholm har man år 2011 kommit riktigt långt. Och flera hör av sig från olika delar av landet.

– Jag ser det som en stafettsträcka. Vi hämtade först erfarenheter från Stockholm och Göteborg. Nu kör Stockholm ett varv till. Om man jobbar tillsammans blir det förändring.

Det Göran Mellin tycker är absolut viktigast för att minska suiciden är mer kunskap, insikt om hur stort problemet är och att man ställer det i relation till annat.

– Ungefär 300 dör i trafiken, 1 500 tar sitt liv. Men var lägger vi miljarderna?

Denna text är hämtad från Alfred Skogbergs bok När någon tar sitt liv – tragedierna vi kan förhindra (Ordfront 2012). Texten är publicerad med författarens tillstånd.